Där gick jag, tillbaka mot skolan igen. Jag var 19 år och hade precis gått ur gymnasiet. I hela livet hade det tjatats om att bra betyg behövdes för att komma någonstans. Jag hade stretat emot, ifrågasatt, prioriterat fest och fotboll framför skola och nu stod jag där, inte lika kaxig med ofullständiga betyg.

Varför kändes det som alla andra hade drömmar, alla hade mål och alla visste vad de ville med livet förutom jag? På väg hem från skolan den dagen stötte jag på en gammal fiende som på något sätt alltid klassats sig själv som en vän till mig. Ett möte som blev till en rolig historia, som det fortfarande pratas om bland mina närmsta. Vem han var eller varför detta är roligt förtäljer inte historien, men orden han sa innan han gick brände sig fast; "Charlie ta tag i ditt liv".

​

Den kvällen kunde jag inte sova. Jag funderade, blev irriterad och arg! Hur ska ja kunna "ta tag i mitt liv" om jag inte vet vad jag vill? Kan man inte bara resa, umgås med vänner och ha det bra? För det är min dröm!! 19-åriga Charlie hämtade ett papper och började skriva. Han skrev ner 50 länder som han ville besöka innan han dog som sedan utökades till 100. Drömmar är nog roligast när de är lite orealistiska

​

Medan andra pluggade vidare sopade jag grus från gator, jobbade nätter i tryckeriet, byggde lastbilar, krängde segel, sålde el och mycket annat.

Ingen dröm kanske i mångas ögon, men nu när jag ser tillbaka så var det just de, min dröm. För allt arbete gjorde det möjligt för mig att så ofta som möjligt resa ut och se världen.

Listan nämnde jag aldrig för någon och den har modifierats ett par gånger i och med att ålder, känslor och intressen har förändrats, men jag kan stolt säga att jag är mer än halvvägs där. Jag har besökt 6 världsdelar, 65 länder och över 300 städer. Av dessa finns det tre platser jag besökt så pass många gånger att jag klassar dem som mina andra hem. Vilka dessa är kommer jag skriva om tids nog.

​

Jag har upplevt fantastiska resor i mitt liv, resor med familj och vänner som jag aldrig vill glömma. Tyvärr är det det som händer med tiden, man glömmer och bara de starkaste minnen lever kvar. Det var just därför jag startade denna sidan, för mig själv och för att jag aldrig vill glömma. 

Kanske finns det någon där ute som delar mina intressen och drömmar och som genom mina berättelser kan ta steget mot den där resan de endast pratat om så länge.

​​